kotten

Nu är det som så, att ikväll var min vän Andreas här och skulle se på film. Men som vanligt blev det mest prat. Jag som känner Andreas mycket väl, märkte med en gång som han lade sig ner i min säng att han var trött. Vill ni veta hur man märker det? Nähä? Men då får ni veta i alla fall.

För det första börjar han vrida på sig som en galen åsna, sedan börjar han prata väldigt mycket om allt annat än filmen. Sedan byter han från att ligga på rygg till att ligga på mage. Tar av sig tröjan för att det är så varmt. Knappar på telefonen. Pratar ännu mera för att till slut säga: "Den här filmen var nog inte så intressant, jag tror jag skall fara hem och sova, skall upp så tidigt imorgon".

Underbart.

Det där händer sisådär, varje gång han är med och ser på film. Därför brukar vi välja film utan att tänka på hans åsikt. Elakt jag vet. Hehehehe

Nå för att komma till min rubrik.
När vi nu låg i min säng, jag och Andreas. Låter snuskigt jag vet. Men it's the place to be helt enkelt.
Ja iaf. Då kom vi att tänka på kotten. En lek som JAG och någon till uppfann. Inte Andreas. Som han brukar säga. Höhö.

"Kotten" leker man i vattnet. Den gick ut på att man var några stycken, ibland kunde vi vara uppemot 10 st. (dock kan det bli en väldigt våldsam lek så jag råder er att inte vara mer än 5 om ni leker den).

Man måste ha en bra kotte, den ska vara stor och rund, en tallkotte!
Alla står radade på bryggan. (Helst i Bambölevik, ni vet där vid första stegen!)
En dyker ner till botten och släpper kotten som han har i sin hand. För att sedan så snabbt som möjligt fara upp till ytan igen och klättra upp för stegen och vara med i sökandet efter kotten.

Man får inte hoppa i vattnet före man ser kotten, och när man ser den så skall man försöka få tag i den så fort som möjligt! Jag varnar för blå armar, röda näsor och ont i flera veckor! Men det sket vi i. Det var den bästa leken någonsin (efter tagare såklart).

När vi tröttnade på "kotten", började vi med en citronflaska istället som vi fyllde nästan helt med vatten. Sedan efter citronflaskan tog vi en vanlig 0,5L flaska! Ah

Älska somrarna i Bambörsvik!
Tyvärr är det nog slut på dem. Eller det var det för flera år sen.

Kommer aldrig glömma när Tomas kastade flaskan i huvudet på Evelina så hon började blöda!
Eller när Tomas just hade fått hår på bröstet och jag var såklart först med att påpeka det haha.

Kommer heller inte glömma när alla trodde jag pussade Johan under stora bryggan i tagare och det blev ja mobbad för resten av mitt liv, tydligen är ja död nu.

Nu betyder somrarna endast jobb jobb jobb. Annat va de förr! Då steg man upp 14 på dagen och simmade till kl 23 på natten! Herre gud!
Sedan va man på flax hos Andreas i Bamböle till sent in på nättrena och spelade Game of Life med Johan, Tomas, Andreas och Julia. Ibland kunde någon liten utböling komma med också. Då var vi extra elaka.

Sedan kom tiden då Andreas införskaffade en studsmatta. Då blev man kissnödig! Haha. Den studsiga mattan var rolig på många sätt. Där fick man enligt studstmattans Gud vara endast en person på mattan i gången. Men vi var säkert 5! Säkert gick det illa för oss många gånger, men vi fortsatte. Bra motion sa Andreas alltid. Bra för knäna! Haha. I will never forget.

Sedan brukade vi palla äppel mitt i nassa! Små buZar som vi var. Byns illbattingar som farmor kallade oss.

Sedan kom tiden då vi fick moped. Julia var först. Hennes PV hette Ralf. Min hette Hagge haha. Vi fick såklart tidigt, redan i 13 års åldern har jag för mig.
Sedan kom dagen då Andreas fyllde 15! Jag och Julia väntade med spänning. Vad skulle han få för roligt? En PV? Monkey? Cross-moppe? Scooter?

- En SkyGo!
Haha, jag vek mig av skratt. LILLA ANDREAS SOM VAR LÅNG OCH LÄNGRE fick en liten SkyGo! När han satte sig ner på den gick knäna upp till hakan på honom!
Men Andreas var glad. Så glad att han körde in i en stolpe och fick fraktur på båda tummarna.

Sedan har vi ju den där historien, när jag och Julia for til Breidan (Breidablick), till klubbrummet på fest. (The place to be på den tiden you know). Mitt i vintern, glashalt ute. Men lugnt.

Vi hade sisådär några promille i pannan och vi skulle bege oss hem. Tuffa som vi var tog vi Hagge! (min Peeeve). Vi sku hem till mig o sova. Sisådär 8 km hemåt!
Vi tog Åttbölevägen eftersom vi inte ville träffa på några snutar. Kurvig lång jävla grusväg som var helt spegelblank av isen.

Vi körde cirka 10km i timmen. Jag körde. Julia satt där bakpå. Efter ett tag började jag känna hennes hjälm mot min, blev allt tyngre med vägen. Till slut märkte jag att hon hade somnat mot mig.

Vi kämpade oss genom den förbannat långa hala vägen och kom ut vid Lilla Christoffer (Emkarby). Nu var det inte långt kvar. Nu hade vi kört i kanske 45 minuter åtminstone.

Jag tänkte för mig själv, hoppas fan att vi inte kör omkull. Vi ska klara detta.
Men vad händer inte? Jo. 200 m före mitt hus så kör vi omkull på den enda fläcken på vägen där det inte var halt!!!

Okej, det gick typ 10 km i timmen. Men det var tillräckligt för att Julia sku få blåmärken på hela benet haha.
Där låg vi. Mitt på vägen och asgarvade mitt inatten. I fyllan. Kunde inte bli bättre!
Vi tog oss hem GÅENDES den sista biten och somnade sedan lugnt.

var en skön natt kommer jag ihåg, sov underbart!
För att nästa dag stiga upp och märka att min växelspak var böjd. För cirka femtonde gången.

Ussch vilket långt inlägg. Jag varnar för långt inlägg!
Känns som ett riktigt fylleinlägg fast jag e nyktrare än nyktrast.
Skall upp om 7timmar för att ta min fula cykel till jobb. Cykla förbi Gustav. Och se om han e på väg till jobb han med. För att sedan cykla förbi Micke, som antagligen tagit bilen till jobbet som ligger 84 meter bort.

Nu måste jag sova.
Godnatt