ja haha, ja vet inte va jag ska säga. haha man vet aldrig var det slutar när jag och anette e på farten iaf. Ute på vishan, mitt i ingenstans, mitt i natten. Jag har 30 cm sår å blåmärken på ryggen, massa blåmärken på armar o ben o överallt.
Hur kan ja alltid lyckas?
Ikv blir det väl mera fest, nu ska ja cykla till skolan, om ja nu ens kommer komma så långt!
Och träffa peter, åh nej, hur ska de gå.
Han kommer ju tro att ja e alkis iaf.
Haha.
Hejdå
ursäkta för ett roddigt inlägg, men de går så ibland när man liksom inte är helt som man ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar